Nytt jobb!

Till min stora förvåning har jag fått ett nytt jobb.

Innan jul sökte jag ett jobb som “Visitor Services Assistant”, dvs i Shetlands Museums reception. Det var ganska tyst förutom att jag fick ett brev där de meddelade att de mottagit min ansökan. Efter jul annonserades det ut igen och då gav jag nog upp hoppet. Men i förra veckan fick jag ett brev där jag blev inbjuden till en intervju. Intervjun ägde rum fredag morgon i förra veckan och fredag eftermiddag blev jag erbjuden jobbet. Naturligtvis tackade jag ja och idag har jag jobbat min första dag.

Jobbat och jobbat, jag har hängt på dem som redan jobbar där och försökt lära mig så mycket som möjligt.

Shetlands Museum påminner om Ajtté , Svenskt fjäll och Samemuseum på så sätt att man använder sig av modern teknik och att man har byggt upp utställningarna på ett annorlunda sätt. Det är ett spännande museum med ett synnerligen fint arkiv där Tim redan tillbringat många timmar.

Ni som känner till hans intressen…  Gruvor!

Jag återkommer… inte om gruvor, utan om museet.

Men ni kanske undrar hur jag hux flux kan ta ett nytt jobb. Har man inte uppsägningstider m.m. i Storbrittanien? Jo, det har man men inte på samma sätt som hemma i Sverige. Betydligt kortare uppsägningstider och går det bara att ordna praktiskt så kan man nästan sluta från en dag till en annan.

Så i morgon är min sista dag med Star-Rent-A-Car Ltd , ett företag vars bilar jag kan varmt rekommendera om du tänkt dig hyra bil när du besöker Shetland.

Dofter.

Här finns många dofter som en norrbottnisk inlandsbos näsa upplever annorlunda. T ex doften av saltvatten, hav och tång. Inte alls oangenäma dofter. Fåren och hästarna doftar också på ett särskilt sätt. Fet ull, gödsel och jord.

Men den i särklass mest angenäma doften är doften av torv. Torv som eldas i kaminer eller öppna spisar sprider en synnerligen underbar rök doft över nejderna. Det är svårt att beskriva den, man måste känna den för att till fullo förstå.  Det doftar naturligtvis lite vanlig vedrök men den är spetsad  med dofter från de olika, aromatiska växter som torven består av.

Det är naturligtvis inte så många som eldar med torv längre men här och var kommer man i ett stråk av torvrök och då är det bara att njuta.

peat02

peat01

Av en arbetskamrat på flygplatsen fick jag veta att hälsokostaffären i Lerwick säljer rökelse som doftar av torv. Undertecknad rusade dit och inhandlade en liten och dyr ask. Senare samma kväll testades en lite kon, men trots att den luktade något av torv så var det naturligtvis inte alls samma ljuvliga doft.

Julfirande.

Att fira jul utomlands är förenat med ett visst mått hemlängtan och ett något större mått funderande över hur göra det. Alltså fira jul utan att de välkända traditionerna omger en.

Julafton är ju bara dagen före JULDAGEN här,  jag jobbade halv dag och Jeppe fick sina rostfläckar ompysslade. På eftermiddagen bjöd vi våra hyresvärdar på glögg och pepparkakor och  julkänslan började  närma sig.

Skype-kontakt med alla därhemma, både bild och ljud, förstärkte känslan att det faktiskt är jul!

Efter det åt jag och Tim en julaftonsmiddag som inte saknade just något. Bordet dukades med inte bara skinka utan även sill och lax och annat gott.

Juldagen visade sig bli en vacker dag och vi bestämde oss för att fira den utomhus. Naturligtvis efter att ha fikat och öppnat julklappar på morgonen. Årets julklapp för oss var böcker åt Tim och 10-kort på spinning åt mig.

Efter att ha packat matsäck och stuvat in oss i Jeppe for vi till Quendale där det finns en 1.6 km lång strand som jag ännu inte utforskat. Solen sken, vindarna var för en gång skull milda och gradantalet kanske åtta plus.

quendalebeachwalkvy01resize

Vi strosade fram och tillbaka länge och väl, spanade efter säl och fick tyvärr syn på en död ungsäl som trutar och andra fåglar festat på.

Efter att vi festat på laxsmörgåsar och kaffe drog vi vidare mot en gammal Nato fästning  längst ner på en av Shetlands sydspetsar. Promenerade förbi betongruinen till fästning och fick Fitfull Head i sikte, där klipporna stupar brant ner i havet.

fitfulheadvy01resized

Dessa små öar utslängda i havet har verkligen begåvats med ett fantastiskt landskap.

När solen började gå ner i havet och vi sett oss mätta på allt vände vi nosen hemåt. Bestämde oss för att undersöka om något matställe möjligen var öppet i Lerwick och “lo and behold” kinaresurangen var öppen och dessutom full med uppklädda julfirande matgäster. Trots att vi inte bokat bord och dessutom var något udda klädda bereddes vi plats i ett hörn.

Så vår juldag avslutades med stekt anka som sveptes in i tunna pannkakor med purjo, gurka och god sås. Tim som körde fick nöja sig med en delikat citronsorbet till efterrätt medan jag slog på stort och drack Irish Coffe.

Så blev vår juldag när “traditioner” som kyla och snö inte finns tillgängliga. En mycket trevlig dag och jag hoppas att även er juldag blev en fin sådan.

God fortsättning!

Bristvaror och julgranar.

gronsaker01

Så här såg  grönsakshyllan ut i vår annars så välfyllda Coop affär. Även andra hyllor gapade halvtomma. Oj, vad shetlänningarna julshoppar tänkte vi. Det tog oss en liten stund att lista ut att det inte var orsaken…

Det slog oss till slut, vi är ju på en ö och det hårda vädret har medfört flera  inställda färjeturer. Färjor som annars är fyllda av lastbilar och containrar med mat och andra förnödenheter.

Men orc-vindarna har mojnat och det är gott hopp om att färjan kan komma i morgon bitti, enligt sin vanliga tidtabell.

christmasbear01

På Coop kan man också köpa julgranar, små förkrymta tall-liknande gran-spret  insvepta i nät. Nej tack, inget för oss som ju är  bort- skämda grankonsumenter.

Så min Burra-björn Alistar fick några järnekskvistar med rött pynt att titta på. Faktiskt ett riktigt trevligt gransubstitut tycker både jag och han.

mcrossxmasvy01

Om ni pekar på denna bild ser ni hur charmigt Lerwicks centrum ser ut . Trots att julgranen har ett staket runt sig, varför vet vi inte riktigt.

Denna gran är den andra i ordningen, den första bröts rakt av på mitten i den förra stormen!

Ull och garn, fika och choklad.

Här finns en mycket anrik förening – The Shetland Guild of Spinners, Weavers and Dyers – alltså en förening för de som spinner, stickar, väver och färgar och numera är även jag medlem i denna lugubra samling av mycket duktiga spinnerskor och stickerskor. I vissa hänseenden ligger jag ljusår efter dom,  i andra hänseenden platsar jag åtminstone lite grann.

I söndags var det dags för den månatliga träffen som denna gång bestod av lite mer än bara att träffas. Det var utställning av ull som bedömdes av en mycket noggrann domare och priser delades ut. Dessutom ställdes  stickat, virkat och vävt ut i olika klasser och även dessa alster bedömdes och priser delades ut. När allt detta var klart öppnades utställningen för allmänheten.  Nu utökad med alster som inte deltagit i bedömningen.

När ni ser detta så förstår ni varför jag skriver ljusår efter…

Schalarna i spetsmönster är alltså handstickade! Så även de mönsterstickade tröjorna naturligtvis.

Bilderna har tagits av vår goda granne efter vägen, Wilma Johnson som tillsammans med sin man blivit våra goda vänner.  Tim blev så upptagen att fotograferandet blev satt på undantag…

Det var en mycket trevlig dag, trevliga människor, gott fika med massor av gott fikabröd som Tim också missade eftersom han ju satt fast i en spinnrock. Dagen avslutades med dragning av lotteriet och undertecknad vann en stor ask choklad, huvvaligen för dieten.

Snabbmat

Ikväll blev det snabbmat, fish and chips för första gången sen vi kom hit. Orsaken till det var en liten affisch på anslagstavlan i affären i Hamnavoe dit vi for i morse för att köpa tidningen och posta några brev. Måltiden såldes som “take out” från en pytteliten fritidsanläggning bara fem minuter med bil från oss. Döm om vår förvåning när vi kom dit och en av våra grannar uppefter vägen paketerade och tog betalt. Vi tror att inkomsterna går till något speciellt och vi ska fråga nästa gång vi träffar grannen.

Vid fritöserna stod dessutom enbart killar så vi misstänker  ett manligt  ändamål, kanske båtklubben eller liknade…

I Lerwick finns naturligtvis flera fish and chips ställen men däremot finns varken McDonalds eller Burger King och jag kan ju inte med bästa vilja i världen säga att jag saknar dem. Därmed vill jag inte påstå att man äter nyttigare här. Iförrgår, på jobbet, såg jag en ganska rundnätt dam pilla i sig tre chipspåsar och en Cola. Till hennes försvar få jag väl säga att påsarna var av den mindre sorten.

Annars äter vi mycket gott och nyttigt här, en del fisk, lite kött och mycket grönsaker så undertecknad har faktiskt minskat lite i omfång.

Till råga på allt har vi ju börjat träna, förutom att vi promenerar mest varje dag.

Till slut, kvällens snabbmat smakade härligt!

Motion och igelkottar.

Vi vandrar omkring en hel del på kullarna och stränderna, minst en rejäl promenad om dan. Men man kan ju skaffa sig motion på flera sätt och för mig är ju spinning ett sätt att få igång hjärta och lungor. Så idag besökte vi det fantastiskt fina Clickimin Leisure Complex för att undersöka deras utbud. En mycket trevlig dam i receptionen hjälpte oss på alla sätt och vis och jag bokade in mig på ett spinningpass redan i morgon. Detta center erbjuder allt från pensionärsgympa till häftigaste aerobics. Här finns en jättefin pool och ett hälso “spa” med tillgång till bastu, bubbelpool m.m. Så om vintern blir fuktig, blöt och kall så kan man i alla fall få värme och motion där.

Tim besökte några grannar upp efter vägen i går kväll, när han kom hem hade han fått sällskap av en igelkott. Herr eller fru igelkott vankade omkring på vår uteplats och såg lätt förvirrad ut. Helt obekymrad om att vi stod bara några decimetrar bort. De är fantastiskt söta men tyvärr hamnar många av dom under ett bildäck när dom av någon anledning bestämmer sig för att korsa en väg.

Till sist, jag har börjat jobba, tro’t eller ej men jag hyr ut bilar!

Sälar, välgörenhet och the.

I går kväll tog jag en promenad till och utefter vår fina strand som ligger inte så långt bort. Efter en stund märkte jag att jag hade sällskap – av en säl. Stranden är ganska lång och den följde mig hela vägen på det behöriga avståndet av 5-10 m ut i vattnet. För en inlandsbo som jag är detta en riktigt trevlig händelse.

Denna solande säl såg vi på Mousa tillsammans med kanske 40 till. De ligger mycket på land nu eftersom de byter päls i augusti-september och då är lite tunnklädda för det kalla vattnet.

Välgörenhet, ja ni har kanske märkt att det ordet dykt upp då och då i vår blogg. Här finns massor av välgörenhetsorganisationer, allt från Röda Korset till djurskydd. Ett sätt för en del av dessa organisationer att få in pengar, är att ordna Sunday tea. En del byar med samlingsgård säljer fika på söndags eftermiddagen. Inkomsterna går, vad jag kan förstå, till olika ändamål. Kanske till samlingsgården eller byn men också till välgörenhetsorganisationer. En sådan organisation är Clan, den stöder cancersjuka med råd, boende vid behandling m.m. På söndag är det ett sådant fika för just Clan, i en by en bit bort och för att få reda på mer och lära mig om detta fenomen har även jag engagerat mig och ska baka något.

Det här med söndagsfika är mycket populärt, man går man ur huse på söndagseftermiddagarna, verkar det som.

En jämförelse, Shetland har ca 22.000 innevånare och i Lerwick bor ca 7000 av dem. I Lerwick finns fyra andrahandsaffärer som drivs av Röda Korset, Rädda Barnen, Oxfam och Clan. De verkar klara konkurrensen för de har kunder, varor och frivilliga såvitt jag kan bedöma.

Syjunta…

På bilden här nedanför kan ni, om ni har förstoringsglas eller mikroskop, se en grupp mycket små vita hus längst bort i bilden. Även om ni klickar upp storleken på bilden så behövs förstoringsglas. Nåväl, det är byns samlingshus, ett “croft” hus som renoverats upp så att utsidan ser ut som för 100 år sedan medan insidan är anpassad som ett samlingshus med välutrustat kök och toalett. Husen är byggda av sten, naturligtvis, med halmtak. Till och med skorstenarna är klädda med halm. Croft kanske är att jämföra med våra torp, åtminsone är systemen släkt på långt håll.

Där träffas byns kvinnor, dom som vill alltså, varannan tisdagkväll och handarbetar, pratar och fikar. Det var mycket trevligt och jag måste erkänna att jag kände mig som hemma. Om jag bytt ut min vantstickning mot knyppeldynan så hade det nästan varit som på Östra på torsdagkvällarna… Eller i Mattis…

Bilden visar alltså Papil, byn vi nu bebor. Vårt hus syns inte, det ligger bakom och lägre än husen i bild.

Kyrkor.

Här finns mängder av kyrkor, kyrkor som är i bruk och kyrkor som är i varierande grad ruiner. En fin liten kyrka, gammal nog att vara en ruin är dock inte det, utan är i bruk om inte varje söndag så då och då. Den heter Lunna Kirk och är i mina ögon helt fantastisk.

Interiören skiljer sig från alla andra kyrkor jag sett, man kommer upp på balkongen via en trappa utanpå kyrkan i den bakre gaveln. Klicka på bilden så ser ni kyrkans interiör i vidvinkel.

Allra sist får ni en utsikt över Papil från en av alla kullar som finns här. Man ser inte “vårt” hus, det ligger bakom och nedanför husen på bilden som ju blir större om ni klickar på den.